Det här med böcker

Jag håller på att lyssna på sista boken ur en bokserie nu som jag snart tagit mig igenom. Grejen är bara den att jag inte gillar böckerna. SÅ VARFÖR HAR JAG DÅ TAGIT MIG IGENOM FYRA STYCKEN? Och de är varken snabblästa eller tunna. Tvärt om. Böckerna är alla döpta efter en årstid, så jag hoppas i mitt stilla sinne att det ska vara sista boken jag snart avslutar, eftersom det nu var fjärde årstiden.

De handlar om polisen Malin Fors som är ensamstående mamma till en tonårsdotter som hon fick när hon var alldeles för ung och kondomen sprack. Hon är alkoholiserad och har stora problem med relationer samtidigt som hon hallucinerar och ser spöken. Men hon är otroooligt duktig på att lösa mordgåtor. Jag vill alltså inte rekommendera dessa böcker, fast de har ju inte direkt tagit livet av mig, men ändå.

Förstas boken läste jag när jag var i Mallorca förra sommaren. Den hette Midvinterblot och utspelade sig under den kallaste vintern Linköping någonsin skådat. Och jag låg på stranden och svettades.

Nästa bok läste jag färdigt i vintras. För er som har bra minne men kort kan jag meddela att det var en av de kallaste vintrar vi haft på länge, utan en enda tödag och -30 grader i ett par månader. Boken hette Sommardöden och utspelade sig under Linköpings, just det, varmaste sommar någonsin.

I våras när jag cyklade till stallet i Röbäck ett par gånger i veckan så behövde jag något att sysselsätta mig med under tiden, och det blev nästa bok i talboksformat. Höstoffer där det var mörkt och kallt i Linköping. Och vi i Umeå hade värmevåg och solen gick aldrig ned.

Nu är jag alltså snart färdig med sista (HOPPAS JAG) boken om polisen Malin Fors i Linköping (vilken värdelös stad förresten där alla bara dör, ljuger, knarkar och är kk med alla) som heter Vårlik. För en gångs skull var i alla fall vädret någorlunda synkat, vår och sommar är ju inte helt vrickat. Men böckerna suger.

Mons Kallentoft heter författaren och jag tror att han hade lyckats bättre om han skrivit om en manlig utredare. GE UPP!