Något som jag lärde mig under min praktikperiod hos en psykolog på barnhälsovården var att "för utveckling krävs frustration". Alltså om allt bara ordnas och du inte får någon utmaning så lär du dig heller inget. Frustration ger motivation. (Andreas var inte lika övertygad i början av senaste ridlektionen då lättridningen kom i otakt några steg, men det är en annan historia. Han lyckades galant sen (japp, jag är mycket stolt, både över hästen och Andreas!))
Just frustrationen kan tolkas på olika sätt, själv får jag t ex inledningsvis en bild i huvudet av en trotsig treåring som stampar med foten i golvet. Ibland är jag den treåringen, senast idag på seminariet, fast jag kände att jag (har utvecklats lite sedan treårsåldern och) kunde bekämpa trotset och istället använda frustrationen meningsfullt!
För att komma till det konkreta med denna abstrakta förklaring så menar jag att i diskussioner med kunniga människor, som är villiga att förklara när andra inte förstår, så känner jag hur jag lyfts och utvecklas. Nya ord, nya tankar och teorier som till en början får det att snurra i huvudet (här infinner sig frustrationen) och sedan kan klaras upp, ges struktur och, håll i hatten, gör att även jag kan komma med funderingar i ämnet.
Det är fantastiskt att få tillfälle att umgås och diskutera med sådana människor, och jag är glad att ha dem både bland mina klasskamrater och vänner utanför skolan, gamla och nya!
---
Jo, det blev ett litet hyllningsinlägg det här, och eftersom det är min blogg så får jag göra det. HA! Se det positiva i småsaker.
För som ni många vet så flög jag av hästen i måndags och här kommer en update på det:
Ländryggen med redan inflammerade muskelfästen bråkar ordentligt. Förmodligen är det bara skador i mjukdelar, eftersom det känns bättre med försiktig rörelse än stillasittande. Det som inte dödar härdar!
FlygFÄN!
13 år sedan
Roligt att läsa ditt inslag, måste säga att jag håller med. Det måste finnas en viss frustration för att motiveras att lära sig.
SvaraRaderaSen kan det ju bli en frustration i sig själv när man inte får den där förklaringen utan att den som ska förklara och förtydliga snor in sig ännu mer...då känner jag hur motivationen sjunker och att jag blir lite loj, tappar en del av intresset för personen. Hände lite nu och då på de föreläsningar vi hade.
Visst är det härligt att få ha sina egna hyllningstal, tror vi behöver det, det är så sällan någon annan hyllar en.
Jag tänker i alla fall hylla dig lite grann för att du sprider så positiva tankar på din blogg.
Jobbet idag har inte bara bjudit på positiva ärenden, så man blir lite peppad av det du skriver.
Tag nu hand om kroppen och unna den lite extra ikväll, lite värme och vila.
Kram mamma