Första framträdandet var av Loney Dear & Ståhls Trio. Det var musik som fick mig att tänka på Enya eller annan mystisk musik. Mest fascinerande var stämningen, att se människorna i publiken, musikerna som i trans. Tror att det inte var helt tillåtet att prata medan de spelade, men det tog ett tag innan vi fattade (att man inte fick). Sammantaget ett spännande och härligt musikarrangemang, som ibland lät som att de spelade två låtar samtidigt (och sångaren såg ut som en Arn med några kilo extra under brynjan).
Kvällens höjdpunkt kom timman innan midnatt, det var nämligen för mina öron premiär att avnjuta Glesbygd'n. Det var magiskt. Gunget, inlevelsen, det faktum att de såg ut att dansa "Orre" (från Klungans show), de norrländska uttrycken, publikens eufori... allt! Och sångaren som kom in proper i kostym och slips, och sedan utförde en långsam norrlands-stripp tills både kavaj, slips och skjorta var borta. FÖr att inte glömma pianisten som var som hämtad från Tyskarna från Lund (varan-TV) De finns på spotify men själv tycker jag att det inte kan mäta sig med på långa vägar liveuppträdandet.
Bilden är från en annan spelning, lånad från VK.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar