Som klister på rumpan!

Kombinationen nyligt smord sadel och helskodda ridbyxor visade sig vara en succé på en hösttokig häst! Vägarna i skogen var perfekta, höstluften frisk ..och hästen fick regelrätt hjärnsläpp ett par gånger som resulterade i bock-kavalkader. MEN jag satt som klistrad och värktabletten gjorde sitt bästa för att få mig att ignorera ryggen som forfarande är liiite stel.

Det var UNDERBART! Pulsen brände och svetten lackade hos både mig och Lucifer, hans energi smittade av sig på mig fast jag tror vi båda var vilse där i skogen ett tag. Lika glada för det var vi, hittade tillbaka till slut i alla fall.

Förresten, någon som har en mirakelkur för leriga hagar? Precis vid grinden till Lucifers hage är det mer vatten än fast mark, skulle kalla det kvick-lera. Ssscchhlurrrp säger det, också ber jag till högre makter att resåren på skon håller tight (hittills har den gjort det, tack och lov!). Mest spännande är det om jag åker till stallet efter mörkrets inbrott, då får jag verkligen sätta intuitionen och det positiva tänkandet på prov. Vi har prövat att dika, men hans hage ligger nog lägst. HJÄLP! 

Och snälla frost, skynda dig.

Just nu är vi mitt emellan det här:

Och det här: