Alldeles i slutet på bingotimmen, som vi tillbringade med hallonpaj och kaffe på bakgården, tornade ett stort svart moln upp sig!! Föreställ dig femton pensionärer, några rullstolar och rullatorer och en liten, smal balkongdörr med en i princip oöverstiglig tröskel, som mynnar ut i en ännu smalade korridor.
Men det gick bra och fem minuter efter att både bingotunnan, alla människor och sittdynor befann sig tryggt under tak så vräkte regnet ned! Och fem minuter senare var det strålande sol igen på klarblå himmel.
Sen är jag helt övertygad om att stödstrumpor är ett tortyrredskap. Ja, alltså inte för de som ska ha på sig dem, utan för oss som ska trä på dem.
Jag och John förra helgen i Uppsala, ser ni släktskapen?
Nu lägger jag rollern på hyllan för idag, har målat i vardagsrummet, och ser framemot ännu en spännande jobbardag i morgon, halv sju kvittrar jag upp ur sängen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar