Version 1: Fredligt cyklandes och njutandes av vädret blir jag plötsligt skrämd (som ett oskyldigt skyggt rådjur på en enslig äng i ottan) av en grupp aktivister som rymt från polisen efter att ha släppt ut strutsarna från strutsfarmen. De kastar sig framför mig och vill råna mig på min cykel. Lyckligtvis hade jag ett hönsägg i fickan som jag hotade att knäcka mitt framför näsan på dem och med ägget som gisslan kunde jag fortsätta min färd. 100 meter senare ser jag att hela vägen är täckt med krossat glas eftersom någon har startat en fakirskola och de övade just där. Jag får punka på samtliga däck (alla två) och samtidigt kommer en bisvärm som skymmer min sikt, varpå jag kör in i en av de förrymda strutsarna och ramlar på armbågen.
Version 2: Det hade regnat lite, jag hade stannat cykeln också satte jag ned foten på en fuktig rot, så jag slant och landade på sidan.
Syster Andreas tvättade såret med desivon och det gjorde JÄTTEONT!
Ni får ingen bild, för ärligt talat syns det inte så där jättemycket längre.. men det GJORDE ont! Faktiskt.