Snuffar och sendrag

På grupparbetet idag redigerade vi tillsammans en text till vår review som vi håller på att skriva. Helt allvarligt frågar jag om "vi borde sätta snuffar kring de här orden". Tre par stora ögon och lite ryckningar i några mungipor.

- Snuffar?

Jaa... alltså "snuffar" visade jag med mina fingrar. Citationstecken, tydligen.


Denna händelse drog mig till minnes ett tidigare grupparbete, med andra kära klasskamrater, då jag högljutt förkunnade att jag fått senadrag.

- Senadrag? (stora ögon igen, och ryckningar i mungipor)

Lyckligtvis hade jag en klasskompis från Övik där, som stod på min sida. Men sendrag, tydligen.

Sendrag för mig, ja det skulle nog vara om någon som varit stillsam och näst intill uttråkad på en fest plötsligt, i sena timmen, blir riktigt igång och möjligen rätt dragen. Det är sendrag för mig. Och spänner det i en sena, då har jag senadrag.

Denna bild är från i somras, jag hade inte senadrag men jag hade trampat in i ett stödhjul till en rullstol och fått ett stort blåmärke.