Jag sitter på bussen och tittar oskyldigt ut genom fönstret. Bussen är ungefär halvfull. Plötsligt hör jag en viskande, bestämd röst från sätet bakom mig.
"Kingston!"
Märkligt, tänkte jag. Efter bara några sekunder upprepas händelsen.
"Kingston!"
Rösten låter som en ung kille, och han låter mycket bestämd och lite irriterad. Då detta upprepas någon gång i minuten, ibland med tillägget: "Kingston, kom!" börjar jag bli fundersam.
Min briljanta slutledningsförmåga säger mig att detta är en kille som försöker få kontakt med yttre rymden, eller liknande. Jag fnissar lite för mig själv. Jaa.. det finns alla sorter i vår herres hage, tänker jag.
När jag sedan skulle stiga av bussen så tar jag mig en snabb blick bakåt, för att få se min rymdmänniska. Och jag tror att jag har lite för vild fantasi, för som ni säkert redan listat ut (men inte jag hade förstått) var att han naturligtvis hade en liten hund vid sina fötter. Som hette Kingston.
När jag berättade om händelsen för en vän så sa hon att hon råkade ut för liknande situationer när hands-freen kom till Sverige. Det kändes som en tröst.
Lucifers sadel är av märket Kingston, precis som mitt USB-minne.
